Vilken vacker bild på Renån Mats har skickat. Jag var också ute en tag och tog bilder i de där trakterna, men då var det väldigt grått, så det såg ut som jag hade svartvit film i kameran,

När man kunde åka fort ville man inte och nu när man vill orkar man inte.

Mest till Mats apropå skidåkning. Tur att man var barn så kort tid, för när man blev vuxen och pensionär hade det ju ingen betydelse hur fort man åkte.

Trevligt som vanligt Barbro! Jag känner igen mig i läsandet som en viktig källa för att lära om andra sätt att leva och få förståelse för våra berikande olikheter. Sen delar vi ju erfarenheten att vara dåliga på skidåkning också, men jag gav heller inte upp utan är numera en mycket glad motionär.

Jämlikheten mellan könen har tydligen nått till snösvängen, åtminstone på Mullnäset. Här på byn går det lite trögare. Det kanske beror på redskapsförrådet.

GOTT NYTT ÅR!

Nu du Gunnel, e isn starsk!

Tack Barbro för betraktelsen. Kan berätta att nötskrikan bott hos oss ända sen pärhackningen, men nu lär det vara slut på småpäror kvar i landet. Det känns i alla fall lite exotiskt. Ha dé!

Man han hall för räva o skerjeln!

Gå inge länger hall da häri Mullnäsvika d kan va svagisn.